Carro

idag studsade jag ut från jobbet kl halv fem, lika glad som alla andra dagar. Vad ser jag? Punktering på mitt däck!!! Jättekul, jag ringer Erik som såklart, perfekt pojkvän som han är, kommer och ska hjälpa mig. När vi tar fram grejen som man tar av hjulet med(jag vet inte vad det heter) så är den såklart för liten. Då ringer vi nästa räddare, pappa! Han springer från jobbet för att hinna eftersom han ska ut på middag ikväll.
När vi tillslut fått vårt verktyg så slutar det med att Erik ligger på marken i mörkret och superkylan och byter mitt däck medans jag sitter med full värme på i Eriks bil.
Vilka hjältar jag har i mitt liv!